Antalet utnyttjade kvinnor i Thailand är stort. Några av kvinnorna tvingas till exploatering pga. ekonomiska svårigheter, vissa kulturella omständigheter, och en del säljs eller tvingas på andra sätt. Många av kvinnorna kommer från trasiga familjer och relationer, och många av dem har barn som bor kvar med sina morföräldrar eller andra släktingar.

Siffrorna talar sitt tydliga språk

Statistiken över sexhandeln är överväldigande när du börjar titta närmare på den. Effekterna av sexhandeln på samhället är förödande.

• Thailand – uppskattningsvis räknar man med att 75% av männen har köpt sex minst en gång i sitt liv.
• Turism – År 2002 var antalet turister till Thailand cirka 10 873 000
• Av alla turister som besöker Thailand varje år är cirka 60% män, NGO’s uppskattar att upp till 70% av de manliga turisterna i Thailand är sex turister.
• Det innebär att cirka 4,560,000 manliga turister år 2002 kom till Thailand specifikt för sex!
• 2015 – 29,88 miljoner turister = 12,5 miljoner sex turister. Det är tredubblat på drygt 10 år!

Varför har sexhandeln i Thailand nått en sådan kritisk punkt?

Historiska, ekonomiska och kulturella faktorer bidrar alla till problemet med prostitution i Thailand. Nedan följer en kort beskrivning av vad som har lett till den nuvarande verkligheten när det gäller sexhandeln i Thailand, och varför organisationer som FFS behövs för att verka mot och förebygga en spridning a problemet.

Historiska fakta gällande sexhandel i Thailand

Boomen i den kommersiella sexhandeln i Sydostasien började med USA: s närvaro i Vietnam. År 1957 fanns cirka 20 000 prostituerade. År 1964 (endast sju år senare) hade Förenta staterna etablerat sju baser i landet och antalet prostituerade hade ökat till över 400 000. År 1967 upprättades ett avtal mellan USA och Thailands regeringar för att ge soldaterna ”Vila och avkoppling”. Militärpersonalen hänvisade emellertid inte till dessa tider som vila och avkoppling utan snarare till ”fylla och samlag”

Ekonomiska och kulturella frågor

På 1970-talet började banker i Thailand, som i stor utsträckning ignorerade småböndernas behov av kredit, att öka utlåningen till jordbrukssektorn. Detta förnyade fokus på landsbygden var emellertid riktat mot män; banker definierade män, inte kvinnor, som famileförsörjare, och därför kunde bara män få kredit. Dessutom minskade kvinnors jordbruksbidrag i kölvattnet av privatisering av mark, industriell användning av vattentäkter och avskogning. Således har kvinnors tillgång till de informella marknaderna för byteshandel och småhandel, liksom deras status som löntagare undergrävts.

Samtidigt som thailändska kvinnor förlorat traditionella ekonomiska källor, har de också blivigt eftersatta när det gäller att erhålla resurser som utbildning. Trots obligatorisk skola är 14 procent av de thailändska kvinnorna (jämfört med sju procent av thailändska män) analfabeter. Vidare fortsätter arbetet hemma att dominera flickans tid jämfört med pojkarna med en marginal på nästan tre till en. Pojkar uppmanas ofta att söka andra utbildnings- och yrkesmässiga möjligheter, medan flickor indoktrineras i obetalt hushålls- och jordbruksarbete. Överklass kvinnor som har tillgång till högre utbildning stöter också på hinder för framgång. De är underrepresenterade inom de vetenskapliga och tekniska områdena och överrepresenteras i lågutbetalande humanistiska sektorer. Trots att Thailands pedagogiska könsskillnader är betydligt mindre uttalade än i många andra utvecklingsländer är det fortfarande anmärkningsvärt att en relativt liten procent väljer att läsa vidare trots att mölighet finns. Istället böjer man sig för sociala förväntningar och väljer att ta hand om familjen istället för att fortbilda sig.

Pressen från såväl familjer som från kvinnorna själva, som tror att de bör ta ett ekonomiskt ansvar för att stödja sina föräldrar, syskon och barn är stor. Dessa förväntningar och övertygelser är viktiga ”drivkrafter” för kvinnors inträde i olagliga jobb, som sexarbete.

Att sexarbetare vanligtvis kan tjäna mycket pengar är en stor dragningskraft för landsbygdskvinnorna. De flesta sexarbetare tänker på sig själva som ”primära familjeförsörjare”, pga den ekonomiska och kulturella pressen från den övriga familjen. Den största delen av inkomsten som tjänas genom prostitution går till kvinnornas familjer. Materialismen är utbredd på landet och pressen att upphålla samma materialistiska standard som grannen har är stor.

”grann dottern skickade minsann pengar till en ny TV och en större bil till sina föräldrar måste betyda att hon verkligen älskar sina föräldrar högt”

Jakten efter högre standard och mer pengar skyler över den synd och skam som prostitutionen är i den Thailändska kulturen och enligt den Buddistiska tron, det blir accepterat, inget som det talas om.

Människohandel i Thailand

Thailand är en källa, destination och ett transitland för män, kvinnor och barn som utsätts för tvångsarbete och sexhandel. Thailändska offer för människohandeln uppskattas till tre till fyra miljoner som tvingas till arbete så som kommersiellt fiske, industriarbete, fabriksarbete, jordbruk och hushållsarbete eller tvingas till sexhandel.

Kvinnor, män, pojkar och tjejer från Thailand, Laos, Kambodja, Vietnam och Myanmar utnyttjas som arbetskraft och inom sexhandeln i stor skala. Thailand är också ett transitland för offer från Kina, Nordkorea, Vietnam, Bangladesh, Indien och Myanmar som ofta skickas vidare till länder som Malaysia, Indonesien, Singapore, Ryssland, Sydkorea, USA och länder i Västeuropa. Det finns också ett stort mörkertal när det gäller offer som blivigt sålda till Thailand från olika Afrikanska och östeuropeiska länder. Människohandeln är utbredd och styrd av kriminella organisationer med stora internationella nätverk.